Greenberg

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här filmen... Det händer inte så mycket i den fast ändå gör det det. Det är bra skådespeleri men ingen direkt handling som kräver det. Jag tycker att den är väldigt bra fast också väldigt dålig, låt mig förklara. Det är ett drama eftersom den egentligen bara handlar om 6 veckor av en 40-årigs liv utan några drastiska händelser, inga explosioner, inga monumentala beslut att fatta, bara livet med refelektioner över det förgångna, framtiden och det som händer. Det blir även väldigt roligt men det är inte roligt egentligen, inga skämt direkt men den lyfter fram det komiska i vardagliga situationer som blir roligt för oss som betraktare men som inte alla är så speciellt när vi själva hamnar i dem. Ex, en scen är när Stiller blir irriterad av en bil och slår till den men själv springer bort när den stannar (syns på trailern). Har vi inte alla någon gång blivit irriterade på någon främmande människa men blivit rädda för konflikten? Så det är vardagen som utspelas och jag måste erkänna att jag tycker det är bra gjort.

Däremot finns det tveksammheter, det talas hela tiden om att Greenberg varit på mentalsjukhus men vi får aldrig veta varför och därför tycker jag att det blir onödigt. Ska det på något sätt förklara varför han gör som han gör? Ska det göra filmen speciell? Jag vet inte.

Och det tar oss in på varför man ska se den här filmen eller inte. Den är inte speciell. Det finns inget budskap. (Kanske gör det den speciell) Men den är ändå bra och har fått bra kritik. Men jag går på en annan känsla än hur välspelad eller hur intressant en film är: hur känns det efteråt? Jag vill att en film ska påverka mig på något sätt. Den behöver inte vända upp och ner på mitt liv men den ska ge mig någonting. En actionfilm kan hypa upp mig lite och få mig att låtsas som om jag själv är en action-hjälte för en liten stund, en otäck film ska göra så att jag har lampan tänd lite extra, ett drama ska göra mig glad eller ledsen eller något annat. Den här filmen ger ingenting efteråt, nada, niente, rien. Endast en tanke huruvida det var ett bra tidsfördriv eller inte.

trailer

National treasure 2

Är uppföljaren lika bra som den första? Kan man fortsätta ett vinnande koncept? Kan Nicolas Cage hitta en enorm skatt igen? Svaren är: Nej, ja och naturligtvis ja.

Vad gjorde 1:an så bra (se inlägg nedan)? Den var orginell, den hade en självupphöjande anda som inte direkt klankade ner på någon annan och det var spännande att följa en hängiven man på jakten efter kärlek och gömda skatter. Vad gör 2:an då? Den är inte orginell (se National treasure). Den gör misstaget att bege sig till Frankrike och England och tar tillfället i akt att driva stereotypiskt över deras invånare, även om det inte är så mycket så finns det där. Storyn är inte heller lika bra och egentligen bara konstig om man tänker på den. Det finns en stor lucka i storyn som jag tror inte skaparna vill att vi ska upptäcka och de gör ett mycket bra jobb må jag säga, men det blir lite svårare att engagera sig. Men den bygger vidare bra på första filmen, vi gillar karaktärerna, vi vill ha ett till äventyr vilket vi får, det är spännande så de ska ha en ryggdunk för det.

I grunden en bra film, inte lika bra som första men inte långt ifrån faktiskt. Sevärt och underhållande.

trailer

A-Team

Jag tror jag har sett ett avsnitt av orginalserien och vet således inte så mycket om karaktärerna, vilket kanske var bra. Det gör det lättare att ta in en ny film utan förutfattade meningar. Å andra sidan kanske det hade hjälpt, för jag vet inte egentligen vad som skiljer den här filmen från alla andra "coola-teams-som-får-omöjliga-uppdrag" som verkar finnas där ute. Men jag tyckte den var bra, kanske just för att karaktärerna är så utstuderade då de hade någonting att leva upp till vilket kanske gjorde dem mer utarbetade. Annars så är det en hygglig action, lite gapig, men spännande och rolig.

trailer

National treasure

 Har ni anat en viss kritik mot patriotiska filmer i mina tidigare inlägg? Då kanske ni vet vad jag kommer att skriva... fast nej, inte alls.

För till skillnad från många andra filmer (Indiana Jones, 300, King Arthur, Siegreid) finns det ett spännande manus med kärlek och äventyr men med en patrotisk underton vilket gör dem politiska. Även för den aspekten att filmer gjorda idag men som handlar om tidigare (typ alla mina exempel) är dagens politik i de handlingarna vilket ger den politiska undertonen. National treasure å andra sidan har en helt annan utgångspunkt. Den skyltar långt i förväg att den här kommer att handla om alla upplysta män som skapade Amerika, politiken blir då så uppenbar att den blir irrelevant och vi kan fokusera på den spännande handlingen istället - för den är spännande. En annan sak som gör den här filmen opolitisk är att även om den lyfter upp sig själv så gör den inte det på någon annans bekostnad. Den symboliska fienden blir England, personifierad av Sean Bean, men den konflikten är så utdaterad idag. 

Jag fastnar lätt i handligen, jag bryr mig inte om att den egentligen är über patriotisk för så länge den inte skadar någon annan gör det inget. Mycket bra film 

trailer

The ugly truth

War of the sexes i denna romantiska komedi. Hon är drömmaren som aldrig möter drömmannen... tills en dag då han flyttar in brevid. Hon måste ta hjälp av den populära mansgrisen för att få sin kärlek.

Ja, ni kan ana hur det slutar men det är inget fel med det. Det är en rolig film med sina oftast roliga skämt även om en del hamnar lite lågt. Är den ett statement för att en gång för alla reda ut fördommarna om män och kvinnor? Nej, inte alls, men underhållande.

trailer

Scott Pilgrim vs the world

I denna film får vi följa Scott Pilgrim i hans kamp för kärleken, vi får följa in i hans värld, en mycket annorlunda värld... en värld av spel och serietidningsvåld. Ja, ungefär så. Väldigt rolig film, väldigt smart film och man kan tycka att den är over-the-top med alla visuella effekter men det ger filmen en distinkt karaktär, en unik tolkning.

Det är egentligen en enkel och vardaglig handling, kärlek, vänskap, jakten mot lyckan men istället för vad som egentligen är en romantisk komedi har man gjort ett mycket orginellt verk.



trailer

Dark kingdom - The dragon king

Det här är en mordernare tolkning av Nibelunglegenden än Seigfried (se långt nedanför). På det stora hela så skiljer dom inte sig åt så mycket. det är samma historia fast med lite modifikationer för att göra den lite mer trovärdig. Alla sådana små ändringar välkomnar jag faktiskt, de fungerar bra i det stora. Största tvivlet i filmen är huruvida man gillar huvudskådespelaren, jag tyckte att han var perfekt för rollen i början men jag tycker han verkar aningen stel i de mer dramatiska scenerna och när han ska se fundersam ut får han en tom blick. I alla fall så briljerar han i några scener liksom filmen i stort. Absoluta favoritscenen är öppningen, annorlunda och dramatisk.

trailer

Indiana Jones and the kingdom of the crystal skull

Jaaaa... Han är tillbaka med ett nytt äventyr vilket vi alla är mycket glada för.... eller? Njae, underhållande film med spännande vändningar hit och dit, onda skurkar, ormar och det vanliga. Kan man återskapa glöden hos de gamla filmerna i ett effektfullt äventyr? Nej, det kan man inte. Filmen tycker jag har ett stort fel och ett par mindre.

För det första så är mycket gjort i datorn efteråt. Det är inget fel egentligen på det... förrutom att det känns så fejkat alltihop. Jag tror tyvärr att det här är framtiden för filmer, varför lägga en dyr produktion på location med alla fel som kan uppstå när man kan göra det billigare, säkrare och få det precis som man vill ha det i en stor blåmålad studio? Jag har all förståelse för att filmer använder sig av det här mer och mer men det som man går miste om är känslan. Vi vill se skådespelarna bli tärda av farliga miljöer och jobbiga situatuioner, vi vill inte att de ska ha det så bekvämt. Vi vill veta att dammet på kläderna som borstas av kommer från Indien eller vart de nu kan vara, vi vill se sådana saker. Framförallt Indiana Jones ska kännas spännande och farligt vilket det aldrig gör i denna film. 

Sen skulle jag vilja göra en lång utläggning om fienderna, ryssarna som tagit nazisternas plats men det orkar jag inte göra för jag lämnar det sista utrymmet till det jag känner är den största konstigheten i filmen:

What? Utomjordingar? (jag förutsätter att ni sett filmen) Varför? Det känns som en stor miss, för på samma sätt som känslan försvinner (se första stycket) så marginaliseras spänningen allt mer fram tills slutet. Utomjordingar... det har ju ingenting med arkeologi att göra ju. Indiana Jones filmerna handlar om mystiska artefakter, mångkulturella miljöer och allmänt populära teman på en nivå som är: förbundsarken (judisk mytelogi), de fördömdas tempel (hinduistisk-anspelning-mytelogi) och heliga graal (kristen mytelogi) och nu kommer aliens och area 51 vilket är sååååå lokalt amerikanskt konspirationsteori! Det är inte i samma liga. De satte ribban högt med de första filmerna och det känns som de inte ens försöker hamna i samma nivå utan endast vill casha in lite mer innan Harrison går i pension.

Allt om det, det är inte en dålig film trots allt jag skrivit. På många sätt är den både underhållande och spännande och rolig. Men den bygger så starkt på karaktärerna från de tidigare filmerna vilket gör att i jämförelse så faller den kort.  

trailer