Dock slits jag mellan beundrarn och hopplöshet när jag ser den, beundran över hur de faktiskt lyckas få fram sin idé, hopplöshet över hur fullständigt malplacerat det känns. Jag vill först säga att jag gillar filmen, det är en av mina favoriter vad gäller äventyr och action, spänning och viuella effekter, en mycket bra film och felet kanske är att jag sett den för många gånger. Denna den senaste gången tänkte jag på allt som känns fel och historiskt tvivleaktigt:
Vi börjar med huvudkonceptet: Riddarna vi följer är från sarmatien, tvingade att käna Rom - det är det som är filmens huvudproblem. Javisst, det var vanligt att Rom inkopererade besegrade folk in i sin armé och lät dem strida i andra delar av riket. Jag tror dock inte att Lancelot var ett vanligt sarmatiskt namn! inte heller att de såg ut som britter eller talade med sådan diverserande dialekt. Alla i gruppen har olika dialekter då skådespelarna kommer från olika ställen. Detta känns väldigt märkligt då de var tagna från samma ställe och sedan växt upp på samma ställe, de borde prata och vara klädda på ungefär samma sätt... vilket de inte är. Hade idén varit att de kom direkt från sarmatien hade jag köpt det bättre, inte att de varit i 15 år på samma ställe.
Fienderna: Det intressanta med film är att den aldrig är objektiv, den spelar alltid på förutfattade meningar. I filmen är saxarna fienden, det är det folkslag som kom att invadera england och utgöra den stora befolkningen. I filmer kring medeltiden är oftast saxarna hjältarna då de hotas av normanderna. Romariket speglas också negativt i denna film, som en okänslig och förlegad maskin som fallit ihop på sig själv. Hjältarna är den högst primitiva urbefolkningen och huvudpersonerna och det blir i det stora hela en ganska märklig satsning. Det är märkligt att hjältarna utgörs av en grupp som kanske vann ett slag men som blev fullständigt marginaliserade i och med nästa krig, det är sällan filmer handlar om sådana kortlivade segrar.
Till råga på allt måste vi ifrågasätta själva temat i filmen. Alla verkar gå runt och ha sådana bekymmer över frihetskonceptet och beskyller varandra för att gå emot sina ideal. Återigen känns detta som en mordern tanke att detta skulle vara en konflikt, men det har jag svårt att tro. Det fanns inga som helst problem över dessa frågor vid den här tiden åt vare sig det ena eller andra hållet. Javisst, det fanns slavar, det fanns friherrar, det fanns tjänare osv men alla visste att skillnaden dem emellan, trots ekonomiskt skillnad, inte var så stor. Det var mycket vanligt att slavar frigavs, såldes, byttes, men också bestämde själva. Bara för att de tjänade någon annan betydde inte det att de var ständigt förtryckta. På samma sätt kunde en fri man eller kvinna lätt hamna i slaveri i och med ekonomiska förluster eller maktomflyttningar. Fri eller ofri var inte en abstrakt eller förhöjt ideal utan en väldigt praktisk verklighet. Jag tror inte att människorna på den tiden gick runt och funderade på det som filmens karaktärer, det klart att de hellre var fria än slavar, men det fanns inget problem bakom konceptet att de kämpade för någon annan.
Så i detta virvarr av motsägelsefulla saker strider Arthur och hans riddare och rider runt i en ogästvänlig miljö med saxare överallt. Det kanske är just därför att filmen egentligen inte går ihop som gör att ens hjärna slår av och köper allt ändå och vi blir engagerade i personerna och deras tankar, hur än orealistiska de må vara. Känner du för ett äventyr som är mer av en fantasy än historiskt dokument, fartfullt och vackert så är detta en mycket bra film.
En snabb analys av mitt eget inlägg: ja, jag har nog sett filmen en eller två gånger för mycket...
trailer
Du gillar den ju bara för att Keira Knightlee visar så mycket hud i den, erkänn nu babe! ;)
SvaraRaderaPuss!