Cyrano de Bergerac

En ganska bra och rolig film om fäktaren Cyraon som hyser komplex över sin stora näsa. Han utmanar alla som nämner den, gärna med svärdet men främst med tungan. En sorglig kärlekshistoria. Baserad på en teaterpjäs, vilket märks med de långa monologerna som känns aningen malplacerade då och då, men dock så underhållande. Det är på många sätt mera snack än verkstad och mycket underhållande sådan.

Jag hade större förhoppningar vad gäller svärsfäktningen då jag lärde känna vad filmen handlar om och blev besviken då det bara är två egentliga fighter, varav den ena är mer komisk. Den bästa, enligt min mening, är också den kortaste men med bra visuella effekter så plus i kanten för den ändå.

Filmen är ett drama, se den inte för att du vill se fäktning, den är en komedi (jag tänker på en scen framförallt som jag skrattade åt, när Christian ska förföra Roxanne, så kul!), det är också en tragedi om människans natur. Det är först roligt när huvudkaraktärens komplex för sin sora näsa uppdagas och en del av skämten därom, men det blir mer och mer tragiskt när vi inser vilket självförakt och osäkerhet han hyser i sin karaktär av just den anledningen.

Sevärd!


näsan är ett ständigt återkommande tema