fredag 27 augusti 2010

Heat

Vi tittade på Heat för ett tag sedan nu, det var ganska länge sedan jag såg den senast och det var ett kärt återseende.

Inte för att skådespeleriet är speciellt bra egentligen, jag tyckte det för ett par år sedan men nu när jag sett en del mer med de Niro ocl Pacino så känns deras karaktärer inte så orginella. Den betänksamma och proffisionella kriminella och den rastlösa polisen med familjeproblem. Har vi sett det förut? Ja det har vi... Däremot så passar just de Niro och Pacino i sina roller, de har spelat liknande karaktärer förrut men här glänser de verkligen till fullo. Jag tycker inte de utmanas skådespelarmässigt men det behövs inte för att göra en bra rollprestation, om ni förstår skillnaden.

Handlingen är inte heller speciellt orginell, ett gäng skurkar, saker går fel, pengar hägrar, kärlek är i luften, polisen tätt i hälarna, den stora stöten osv. Har vi sett der förut? Ja det har vi... Däremot så känns berättelsen genomtänkt, trovärdig och indragande. På samma sätt som med skådespeleriet så utmanas vi inte som tittare men snarare får se en bekant historie framföras på ett skickligt sätt. Jag tycker också om att till skillnad från många tjuv-och-polisfilmer som bara koncentrerar sig på ett brott så får vi här följa alla förberedelser, själva dådet och efterspelet utan att något stressas fram. Det är en ganska lång film och fokus ligger inte på action som det så lätt kan göra utan på dramat, karaktärernas motiv och känslor. Krävs detta i en sådan här film egentligen, är det brukligt med sådant djup? Nej... Det blir därför mer av ett drama.

Vad gäller action så markerar denna film en ståndpunkt inom filmvåldet. I alla dessa filmer ligger glorifieringen nära, vilket ibland känns konstigt, även så i denna film. Ska vi heja på skurkarna? Ska vi heja på polisen? Hur än deras handlingar framställs så finns det ett sådant brutalt berättande i actionsekvenserna i denna film att våldet får stå isär för sig själv. Den långa skjutscenen och flykten från banken som sätts igång när Val Kilmers karaktär tömmer ett magasin över bilen mot polisen och bryter spänningen som legat fram tills dess med det brutala ljudet saknar motstycke. Det är mycket våld i denna film och även om karaktärernas handlingar, såsom hämd eller rättfärdighet, är centrala teman så framställs, tycker jag, våldet utan någon glorifiering. Det är inga slow-motion effekter, inga som flyger när de träffas, utan bara det kalla skenet av mynningsflammor och det skarpa ljudet av elden.

Vad än man tycker om denna film så är min slutsats denna: Det är på ytan ingen orginell film MEN, det är de perfekta skådespelarna för de roller de spelar och det är en historia vi känner igen som berättas på ett utmärkt sätt. Den får ett högt betyg av mig.



1 kommentar:

  1. Hm, vad intressant! Du framställde den i ett annat ljus för mig. Jag antar att jag inte kunde uppskatta den på samma sätt eftersom jag inte har sett tillräckligt mycket actionfilm, varken bra eller dålig. Det kanske är något vi får ta och göra något åt? Mer filmkvällar åt oss!! :D

    SvaraRadera