Ibland kan en film sakna trovärdighet, fylld av klyschor så det rinner över men ändå vara underhållande. Detta är GI Joe i ett nötskal. Från första scenen, till den andra ända till slutet saknas intigritet eller orginalitet utan bara fullt ös framåt utan en tanke på från manusförfattaren om han borde stanna upp och fundera på om det hela faktiskt hänger ihop.
Några av favoriterna är kvinnornas tämligen opraktiska klädsel för att vara supermilitärer, namnen; där de flesta heter typ Hawk, Ripcord, Anna och sen Storm Shadow och Snake Eyes... Någon annan än jag som tänker hur kul det skulle vara när alla möttes för första gången och alla har en lapp på bröstet där det står och den svartklädda har en: Hi, my name is... Snake Eyes. En av de absoluta favoriterna är när skurkarna ska förstöra basen med att spränga packisen ovanför så den sjunker och allt exploderar. Jag tänker på den lilla detaljen att is inte sjunker.
Men allt blir till en axelryckning för vem bryr sig? Det är underhållning helt enkelt. Actionscenerna är helt okej och effekterna snygga så konceptet går hem. Men frågan kvarstår: är detta en bra film? Ska vi uppmuntra sådanthär? Tja, ibland är det härligt när skurkarna har konstiga masker, skumma vapen och en hämlig undevattensbas. Och det är härligt när hjältarna har konstiga rustningar, skumma vapen och en hämlig underjordisk bas. Vi lämnar det vi det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar