Die Niberlung: Siegfried

Ibland förundras man över vad man kunde åstakomma förr i tiden och hur lite (och hur mycket) som har förändrats sedan dess. Jag såg på Fritz Langs Die Niberlung: Sigfreid, ca 2 timmar lång från början av 1920-talet. För er som inte känner till historien så... är det lite för mycket att beskriva här, kolla wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Nibelung

Det är i alla fall en gamal legend som var speciellt populär i tyskland innan kriget då den handlar om germaner osv. Jag tänkte titta på några filmer som behandlar gamla sagor som ni kommer att se och detta blir första inlägget.

Då detta är en stumfilm så får det visuella så mycket större plats och det fysiska skådespeleriet. Det känns dock inte fel på något sätt utan helt rätt i sammanhanget. Det blir dock lite sömningt efter ett tag då bakgrundsmusiken inte är speciellt upplyftande. Jag tror inte att de tänkte så mycket på musiken i denna film, till skillnad på Metropolis där det i alla fall är en scen som jag tror de tänkte extra mycket på musiken. Jag tycker att den blir ganska komisk =) Kan någon gissa vilken det är?

Men likt Metropolis så är denna film ändå visuellt imponerande, öppningscenen påminner om Conan: Barbaren där Sigfreid smider ett svärd.

Han ger sig sen ut på äventyr och dräper en drake. Enligt legenden Fafner som vi i Eskilstuna "borde" vara väl kunniga om... *suck. Imponerad av draken då jag har sett grymt sämre i modernare filmer.

Sigfreid drar sitt svärd och dräper draken

Sigfreid kommer sedan till staden Worms där han måste hjälpa kung Gunther att vinna Islands drottning Brynhilde, i gengäld får han gifta sig med Gunthers syster Krimhild.

Brynhilde

Krimhild

Men allt är inte frid och fröjd och jag ska inte avslöja alla detaljerna men Sigfreid blir dödad till slut och där tar denna film slut. Det är intressant hur Sigfreid är osårbar på kroppen förutom på ett ställe, vilket får oss att tänka på Akilles. Del två handlar om Krimhild och hennes vidare äventyr.

De politsika influenserna är dock alltid där vilket är skrämmande. Trollkarlen Albrecht har alla de karaktärsdrag som användes för att karakyrisera judar under den här tiden.  

Det får mig att fundera över propaganda i filmer då som nu.

Vid första anblicken handlar denna berättelse om äventyr och om manliga hjältar men vid lite djupare granskning så tycker jag att den handlar om mycket mer än så. Den handlar mycket om kvinnorna. Brynhilde är en stark krigare utan dess motstycke. Det är endast med Sigfreid hjälp som Gunther vinner henne men ändå ger hon sig inte. Ett av mina absoluta favoritstycken i all literatur handlar om hur Gunther vill dela sängen med Brynhilde på bröllopsnatten men hon buntar ihop honom och hänger upp honom på väggen. Det är hon som kräver Sigfreids död som hämnd och lurar Gunther.

Krimhild är egentligen den intressantaste karaktären. I början av dikten har hon en liten plats vilket växer till slutet, hon blir ägaren av Nibelungskatten och hela nästa film har henne som huvudkaraktär. Hon är en vacker varelse, Brynhildes motsatts på många sätt. Jag brukar tänka på henne när folk säger att kvinnan varit undangömd i litteraturen eller i historien

Jag ser fram emot att se nästa film, om ett tag...