Snabba cash

Förvånansvärt bra film (med tanke på att den är svensk) om brat-wannabe som tar sig vatten över huvudet och blir indragen i den undre världen. Tålmodigt berättande med vikt på dramat med snyggt foto och klippning.

The Karate kid

Klassisk historia men gjort på ett väldigt bra sätt. Mer tonvikt på dramat och den personliga utvecklingen än ren action.

The Backup plan

Romantisk komedi med graviditet som tema. Tycker du om J-Lo eller älskar filmer av detta slag så se den absolut. Om du hoppas att den ska vara något annat än vad du tror att den är så... nej, det är den inte. Rolig i rätt sällskap.

Hancock

Har aldrig varit något stort fan av superhjältefilmer, blir lite irriterad på de uppenbara infilmningarna och de visuella effekterna. Men handlingen är helt okej och orginell.

Iron man 2

Jag har dock inte sett 1:an vilket kanske hade varit bra men jag skulle inte säga att det är ett krav för att se denna film. Vad ska man säga... Underhållande tror jag summerar filmen väldigt bra. Inget mästerverk men inget bottennapp heller. Action, humor, svek och pliktjänslor + lite kärlek gör det hela komplett.

Troy

Skriv, åh filmbloggare, om filmen som visar det krig som... argh jag kan inte dikta så bra. Filmen är ett modigt projekt, hur vågar man göra en film om det mest kända krig ever, de odödliga karaktärerna och deras kamp. Men om det är någonting vi lärt oss så är det inte mycket som hollywood inte gör film på, frågan är om det blir bra eller inte. Tur eller skicklighet, det här är en bra film. 

Det märks att man gjort en seriös ansats att gör en rättvis skildring, givitvis en dramatisering men inte en komprimering av historien och ändå skulle jag vilja se mera. Filmen är redan lång men jag skulle gärna sett ett halvtimme till kanske bara för att vara mer trogen bokens alla detaljer.

trailer

Greenberg

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här filmen... Det händer inte så mycket i den fast ändå gör det det. Det är bra skådespeleri men ingen direkt handling som kräver det. Jag tycker att den är väldigt bra fast också väldigt dålig, låt mig förklara. Det är ett drama eftersom den egentligen bara handlar om 6 veckor av en 40-årigs liv utan några drastiska händelser, inga explosioner, inga monumentala beslut att fatta, bara livet med refelektioner över det förgångna, framtiden och det som händer. Det blir även väldigt roligt men det är inte roligt egentligen, inga skämt direkt men den lyfter fram det komiska i vardagliga situationer som blir roligt för oss som betraktare men som inte alla är så speciellt när vi själva hamnar i dem. Ex, en scen är när Stiller blir irriterad av en bil och slår till den men själv springer bort när den stannar (syns på trailern). Har vi inte alla någon gång blivit irriterade på någon främmande människa men blivit rädda för konflikten? Så det är vardagen som utspelas och jag måste erkänna att jag tycker det är bra gjort.

Däremot finns det tveksammheter, det talas hela tiden om att Greenberg varit på mentalsjukhus men vi får aldrig veta varför och därför tycker jag att det blir onödigt. Ska det på något sätt förklara varför han gör som han gör? Ska det göra filmen speciell? Jag vet inte.

Och det tar oss in på varför man ska se den här filmen eller inte. Den är inte speciell. Det finns inget budskap. (Kanske gör det den speciell) Men den är ändå bra och har fått bra kritik. Men jag går på en annan känsla än hur välspelad eller hur intressant en film är: hur känns det efteråt? Jag vill att en film ska påverka mig på något sätt. Den behöver inte vända upp och ner på mitt liv men den ska ge mig någonting. En actionfilm kan hypa upp mig lite och få mig att låtsas som om jag själv är en action-hjälte för en liten stund, en otäck film ska göra så att jag har lampan tänd lite extra, ett drama ska göra mig glad eller ledsen eller något annat. Den här filmen ger ingenting efteråt, nada, niente, rien. Endast en tanke huruvida det var ett bra tidsfördriv eller inte.

trailer

National treasure 2

Är uppföljaren lika bra som den första? Kan man fortsätta ett vinnande koncept? Kan Nicolas Cage hitta en enorm skatt igen? Svaren är: Nej, ja och naturligtvis ja.

Vad gjorde 1:an så bra (se inlägg nedan)? Den var orginell, den hade en självupphöjande anda som inte direkt klankade ner på någon annan och det var spännande att följa en hängiven man på jakten efter kärlek och gömda skatter. Vad gör 2:an då? Den är inte orginell (se National treasure). Den gör misstaget att bege sig till Frankrike och England och tar tillfället i akt att driva stereotypiskt över deras invånare, även om det inte är så mycket så finns det där. Storyn är inte heller lika bra och egentligen bara konstig om man tänker på den. Det finns en stor lucka i storyn som jag tror inte skaparna vill att vi ska upptäcka och de gör ett mycket bra jobb må jag säga, men det blir lite svårare att engagera sig. Men den bygger vidare bra på första filmen, vi gillar karaktärerna, vi vill ha ett till äventyr vilket vi får, det är spännande så de ska ha en ryggdunk för det.

I grunden en bra film, inte lika bra som första men inte långt ifrån faktiskt. Sevärt och underhållande.

trailer

A-Team

Jag tror jag har sett ett avsnitt av orginalserien och vet således inte så mycket om karaktärerna, vilket kanske var bra. Det gör det lättare att ta in en ny film utan förutfattade meningar. Å andra sidan kanske det hade hjälpt, för jag vet inte egentligen vad som skiljer den här filmen från alla andra "coola-teams-som-får-omöjliga-uppdrag" som verkar finnas där ute. Men jag tyckte den var bra, kanske just för att karaktärerna är så utstuderade då de hade någonting att leva upp till vilket kanske gjorde dem mer utarbetade. Annars så är det en hygglig action, lite gapig, men spännande och rolig.

trailer

National treasure

 Har ni anat en viss kritik mot patriotiska filmer i mina tidigare inlägg? Då kanske ni vet vad jag kommer att skriva... fast nej, inte alls.

För till skillnad från många andra filmer (Indiana Jones, 300, King Arthur, Siegreid) finns det ett spännande manus med kärlek och äventyr men med en patrotisk underton vilket gör dem politiska. Även för den aspekten att filmer gjorda idag men som handlar om tidigare (typ alla mina exempel) är dagens politik i de handlingarna vilket ger den politiska undertonen. National treasure å andra sidan har en helt annan utgångspunkt. Den skyltar långt i förväg att den här kommer att handla om alla upplysta män som skapade Amerika, politiken blir då så uppenbar att den blir irrelevant och vi kan fokusera på den spännande handlingen istället - för den är spännande. En annan sak som gör den här filmen opolitisk är att även om den lyfter upp sig själv så gör den inte det på någon annans bekostnad. Den symboliska fienden blir England, personifierad av Sean Bean, men den konflikten är så utdaterad idag. 

Jag fastnar lätt i handligen, jag bryr mig inte om att den egentligen är über patriotisk för så länge den inte skadar någon annan gör det inget. Mycket bra film 

trailer

The ugly truth

War of the sexes i denna romantiska komedi. Hon är drömmaren som aldrig möter drömmannen... tills en dag då han flyttar in brevid. Hon måste ta hjälp av den populära mansgrisen för att få sin kärlek.

Ja, ni kan ana hur det slutar men det är inget fel med det. Det är en rolig film med sina oftast roliga skämt även om en del hamnar lite lågt. Är den ett statement för att en gång för alla reda ut fördommarna om män och kvinnor? Nej, inte alls, men underhållande.

trailer

Scott Pilgrim vs the world

I denna film får vi följa Scott Pilgrim i hans kamp för kärleken, vi får följa in i hans värld, en mycket annorlunda värld... en värld av spel och serietidningsvåld. Ja, ungefär så. Väldigt rolig film, väldigt smart film och man kan tycka att den är over-the-top med alla visuella effekter men det ger filmen en distinkt karaktär, en unik tolkning.

Det är egentligen en enkel och vardaglig handling, kärlek, vänskap, jakten mot lyckan men istället för vad som egentligen är en romantisk komedi har man gjort ett mycket orginellt verk.



trailer

Dark kingdom - The dragon king

Det här är en mordernare tolkning av Nibelunglegenden än Seigfried (se långt nedanför). På det stora hela så skiljer dom inte sig åt så mycket. det är samma historia fast med lite modifikationer för att göra den lite mer trovärdig. Alla sådana små ändringar välkomnar jag faktiskt, de fungerar bra i det stora. Största tvivlet i filmen är huruvida man gillar huvudskådespelaren, jag tyckte att han var perfekt för rollen i början men jag tycker han verkar aningen stel i de mer dramatiska scenerna och när han ska se fundersam ut får han en tom blick. I alla fall så briljerar han i några scener liksom filmen i stort. Absoluta favoritscenen är öppningen, annorlunda och dramatisk.

trailer

Indiana Jones and the kingdom of the crystal skull

Jaaaa... Han är tillbaka med ett nytt äventyr vilket vi alla är mycket glada för.... eller? Njae, underhållande film med spännande vändningar hit och dit, onda skurkar, ormar och det vanliga. Kan man återskapa glöden hos de gamla filmerna i ett effektfullt äventyr? Nej, det kan man inte. Filmen tycker jag har ett stort fel och ett par mindre.

För det första så är mycket gjort i datorn efteråt. Det är inget fel egentligen på det... förrutom att det känns så fejkat alltihop. Jag tror tyvärr att det här är framtiden för filmer, varför lägga en dyr produktion på location med alla fel som kan uppstå när man kan göra det billigare, säkrare och få det precis som man vill ha det i en stor blåmålad studio? Jag har all förståelse för att filmer använder sig av det här mer och mer men det som man går miste om är känslan. Vi vill se skådespelarna bli tärda av farliga miljöer och jobbiga situatuioner, vi vill inte att de ska ha det så bekvämt. Vi vill veta att dammet på kläderna som borstas av kommer från Indien eller vart de nu kan vara, vi vill se sådana saker. Framförallt Indiana Jones ska kännas spännande och farligt vilket det aldrig gör i denna film. 

Sen skulle jag vilja göra en lång utläggning om fienderna, ryssarna som tagit nazisternas plats men det orkar jag inte göra för jag lämnar det sista utrymmet till det jag känner är den största konstigheten i filmen:

What? Utomjordingar? (jag förutsätter att ni sett filmen) Varför? Det känns som en stor miss, för på samma sätt som känslan försvinner (se första stycket) så marginaliseras spänningen allt mer fram tills slutet. Utomjordingar... det har ju ingenting med arkeologi att göra ju. Indiana Jones filmerna handlar om mystiska artefakter, mångkulturella miljöer och allmänt populära teman på en nivå som är: förbundsarken (judisk mytelogi), de fördömdas tempel (hinduistisk-anspelning-mytelogi) och heliga graal (kristen mytelogi) och nu kommer aliens och area 51 vilket är sååååå lokalt amerikanskt konspirationsteori! Det är inte i samma liga. De satte ribban högt med de första filmerna och det känns som de inte ens försöker hamna i samma nivå utan endast vill casha in lite mer innan Harrison går i pension.

Allt om det, det är inte en dålig film trots allt jag skrivit. På många sätt är den både underhållande och spännande och rolig. Men den bygger så starkt på karaktärerna från de tidigare filmerna vilket gör att i jämförelse så faller den kort.  

trailer

The Expendables

Okej, action, action, action på det gamla vanliga sättet. Jättekul att se så många stjärnor i en och samma film, det är bra action, gillade verkligen några av fighterna. Jag skulle säga att det är en typisk grabbfilm för det märks rakt igenom att den vill vara supercool, med stenhårda karaktärer, grymma vapen, stora explosioner, motorcyklar och dialog karvad ur granit. Vill man ta en machotripp i 1 timme och 40 minuter så är detta den perfekta filmen.

Så den har många bra stunder där man inte behöver tänka så mycket och en massa coola saker händer så jag blev både positivt och negativt överraskad. Positiv för stjärnstatusen och kvaliten på all coolhet men ganska besviken för att den har en rad problem. För det första så är handlingen relativt bra, även om den inte är orginell, men det kunde ha gjorts mer här, det finns intressanta relationer som kunde har fått mer utrymme och karaktärer som kunde gets mer djup för en allvarligare ton. För även om det är en action så känns den lite mognare och lite allvarligare än filmer som dessa skådespelare medverkat i tidigare, men det håller inte hela vägen. Dels för att karaktärerna de spelar är ärrade legoknektar som antingen pratar om deras vapen eller om de hemska ställena de varit på tidigare. Jag har svårt att ha sympati för dessa män och fann mig nästan vilja att de alla skulle dö hela bunten när de massakerar fiendesoldaterna. Det blir för mycket blod för min smak för det blir uppenbart att all action är där för just det ändamålet.

Så en bra grabb-macho rulle som spelar en gittarr med en del ostämda strängar, resultatet blir blandat.

trailer
(Gillar inte trailern, tycker den är för missvisande)

Star trek

Jag har varit lite nyfiken på den här filmen ett tag så det var roligt att se den. Jag tyckte att den var bra, äventyr, mystiska rymdskepp och allt sånt som ska vara med i Star trek. Roligt att se de yngre varianterna av seriens så välkända figurer men jag kan också tycka att det är lite för Star trek. Så här tänker jag: Javisst, kul att se hur karaktärerna är som unga och deras äventyr men det känns lite för tillrättalagt, det känns orealistiskt att alla skulle hamna på Enterprise det första dom gör för att vaddå? stanna där för resten av sina liv på samma skepp. Det hade varit mer spännande (tror jag) om de var på något annat skepp men jag vet att det hade fått så mycket kritik som saknat motstycke i trekkie världen. Så utan att hänga upp sig på det så var filmen mycket bra och det känndes egentligen aldrig förutsägbart eller för klichéigt. Förutom naturligtvis Olsen i den röda rymddräkten, det fick mig att tänka på Eddie Izzards skämt, eller klipporna på Vulcan. Men det verkar som om filmskaparna inte tagit det på för stort allvar utan leker lite med sådana saker. Bra film.

trailer

Eragon

Efter att först sett filmen, sen efter ett par år nu läst boken så såg jag nu filmen igen. Vad tycker jag? Rätt okej ändå. Jag har hört all möjlig kritik från dom som läst boken och ja, storyn är väldigt annorlunda och fokuserar mer på action men vad ska man förvänta sig egentligen? En film måste fungera i sig självt och har man 1 timme och 40 minuter på sig att få ihop det måste man vara kreativ och hugga bort en massa och skala ner boken till kärnan. Ur den synvinkeln tycker jag att de nästan lyckas. Problemet med fantasy är att det krävs mycket information för att få en helt ny värld att gå ihop för oss som tittare, något man orkar läsa om men det funkar inte i film.

Så i sig självt så fungerar filmen relativt bra. För den som gillar böckerna finns mycket att klaga på men det är bästa att hålla dem båda isär från varandra.


trailer

Oceans

Dokumentär utan onödigt prat. Mycket vacker. Trött så jag sov lite till...

3:10 to yuma

Western, sådär.

Up in the air

Ganska bra film.

Year One

Enkel och rolig komedi med Jack Black och Micheal Cera, lite helan och halvan stuket och det funkar bra.Väldigt roligt tema som gör den relativt orginell. Kul, se den.

trailer

The Good, The Bad, The Weird

Från Korea kommer denna nytolkning av en filmklassiker, "den onde, den gode, den fule". Den här filmen håller ungefär samma story fast förlagd till 1930-talets Manchuria som agerar som asiens vilda västen. En mycket rolig och underhållande film som håller högt tempo rakt igenom. Klassiska element såsom att kulorna aldrig tar slut i vapnen och att hästar kan gallopera hur länge som helst utan att bli trötta förekommer på ett ypperligt sätt. Vi talar actionkomedi när den är som bäst. Enda nackdelen är att vissa scener är ganska brutala så jag kan inte rekomendera den till de yngsta tittarna som jag tror annars skulle uppskattat denna film. Den är inte så seriös eller realistisk utan helt enkelt jäkla kul.

trailer

Clash of the Titans

Effektfilm som tar oss tillbaka i ett slags hellas-fantasy värld där människan tar upp kampen mot gudarna! Låter ganska okej och det är det också. Helt hyggligt äventyr som följer den klassiska mallan utan några överaskningar. Men den är inget mer än så, jag har svårt att riktigt förstå budskapet. Människan vill frigöra sig från gudarna som då blir arga och vill hämnas men frågan är varför? Vad har människorna emot gudarna egentligen som överlever på deras kärlek. Eller är det symbolism? Dagens människa är högmodig och vördar inte längre gud och därför blir allt... ja jag vet inte. Jag funderade ett tag på olika varianter och tolkningar och jag kom faktiskt på att det inte gömer sig något budskap i denna film, i alla fall inte tydligt.

Det är helt enkelt äventyr det handlar om och som ett sådant så är den helt okej. Men jag har svårt att komma över de tolkningar av mytologin som gjorts och få fast grepp om historien som helhet.

Roligt också att den heter "Clash of the Titans" trots att det inte förekommer några titaner i filmen, makes you think... what were they thinking?


trailer

B 13: Ultimatum

Många uppföjare blir aldrig lika bra som första filmen. B 13: ultimatum är en uppföljare på den (enligt vissa) kultförklarade B 13 som kombinerar parkour, kung-fu och modärna sociala problem i en salig blandning. Uppföljaren är, tycker jag, minst lika bra.

I princip så är det samma film, liknande scener och story - det går inte att förneka, men det finns här en avgörande skillnad. Första filmen var en ren action utan större ambitioner och hade mer action än dialog. Tvåan har skiftat balansen. Var inte orolig, det är mcyket snygga scener och stunts som inte lämnar någon besviken men den har också en mer genomarbetat story, den tar längre tid på sig att bygga upp handlingen och det lugnare tempot balanserar filmen mycket bra.

Det finns några nackdelar tycker jag, och det är fighterna. Främst scenerna med Cyril, han är duktig det vet vi men det finns två problem i den här filmen. 1) fighten med tavlan i början. Jag tycker att den här scenen fokuserar alltför mycket på tavlan än själva fighten vilket inte gör den trovärdig. Jämför gärna med exempelvis jackie chan när han använder rekvisita i sina filmer så är det inte samma fokus (inte i de bra i alla fall). 2) Allt för jämnan ser vi det märkliga fenomenet att motståndarna omringar hjätarna och sen attackerar en och en och får spö i stället för att hoppa på alla på en gång vilket skulle vara mycket smartare.

Så på det stora hela en bra film, en värdig uppföljare som är mer mogen på många sätt. Några små störningsmoment men helheten är bra.


fighten med tavlan

trailer

Little big soldier

Här har vi Jackie Chan i en helt annan roll än den tidigare nämnda Rush hour. Har också med att göra att han är äldre och inte kan göra samma saker längre utan satsar mer på en djupare karaktär och mer drama. Jackie Chan spelar soldaten som efter ett slag fångar måtståndarens general och kämpar med varierad framgång att ta sig själv och honom med sig till hemlandet för sin belöning. Stundtals utmärkt komedi, fight scenerna är också mycket bra (som förväntat i och för sig) men det bästa av allt är att den inte direkt har någon svag punkt, varken i detalj eller som helhet. Jag brukar ofta klaga på ett för snabbt tempo i asiatiska filmer, men inte här. Ofta är humorn av slapstick karaktär eller slag under bältet som känns fel men även om det förekommer också här blir det aldrig för mycket eller onödigt. Det jag uppskattade mest var de olika karaktärerna som återkommer genom filmen och det faktum att den är oförutsägbar i många skeenden. Sammanfattningen blir snarare att detta är ett lättare äventyrsdrama som jag varmt kan rekomendera till alla.

trailer

Rush hour

Även om denna film börjar få ett par år på nacken så håller den fortfarande måttet. Kanske främst för den egenskapen att den kombinerar "västerländskt" berättande med österländsk action. Filmer från Kina tenderar att ha ett ganska snabbt berättande, i alla fall många actions med Jackie Chan, i kontrast så brukar filmer från USA vara ganska tröga eftersom deras syn på action innebär att personer siktar och skjuter på varandra. I denna film kombineras dessa på ett högst ovanligt sätt, vi kan säga att denna film är mer USA än Kina men den snabbare fysiska action "lyfter upp" samtidigt som handlingen "drar ner" tempot. Tycker dock att Chris Tucker blir för påfrästande efterhand. En bra film som förvånade nog är bra balanserad.

trailer

Moulin Rouge

En mycket annorlunda film. Musik, dans, alla regnbågens färger, allt och mer på en gång! Snabbt tempo, mer musik, komik, mer komik, mer sång, mer dans, förväxlingar, kärlek, ännu mera dans, massor av musik, snabbt, snabbt. Det var till viss del ansträngande att se denna film, jag trodde nästan jag skulle få ett anfall efter fem minuter efter det extremt höga tempot, men jag klarade det. 

trialer

300

Jag tycker att detta är en väldigt visuellt snygg film och jag tror många håller med mig. Den försöker också förmedla hur antikens spartaner levde och tänkte, ett liv och tankesätt som är svårt för oss att förstå och det är svårt att helt sätta fingret på den. Helt klart snygg, det är redan konstaterat. Men är den korrekt? Här får vi genast bakslag och måste förstå att på samma sätt som post-production har fått fria händer har också manusförfattarna inspirirats fritt. Detta är ingen realistisk skildring av slaget vid Thermopye passet och det är inte heller tänkt att vara det. Alltså måste det vara en symbolisk film och budskapet blir ganska genomskinligt och högst politiskt. Jag stör mig på när filmer gör så. Men jag förlåter denna film för det delvis, främst för att den är så snygg.

trailer

Tekken

Till att börja med för er som inte är bekanta med olika typer av fightingspel, Tekken är ett sådant fightingspel. Som nu adapterats till film. Resultatet blir.... njae. Det finns både bra och dåliga saker med denna film. För det första så tampas denna film med problemet som alla filmer baserade på spel gör, hur ska man få in en bra handling i ett existerande koncept? Tekken handlar om fighting, hur får man in en handlig i det? Jo, man hittar på en som man tror passar in. Problemet med denna film och många andra med samma utgångsläge är att de vill bygga en story kring coola karaktärer och spelens kännetecken, i detta fall Jin med resten och kring fighting. Det funkar inte tycker jag. För att få det bra måste man våga börja med en bra story och sen lägga på karaktärerna i stället för tvärtom, det tror jag skulle fundera bättre.

Jag blev lite besviken, dels för att storyn inte håller ihop riktigt, det blir inte trovärdigt. På sina ställen var den alldeles för mörk också, rent ljusmässigt alltså, det var svårt att se. Är du ett stort fan av spelet lär du bli besviken.

Däremot var fighterna riktigt bra, de har använt moves från spelet på ett bra sätt och generellt så är det dessa scener som lyfter filmen till en acceptabel nivå, men det måste fungera emellan dem också.

trailer

Triage

Såg denna film i helgen. Filmen är ett drama och står i en intressant kontrast med exempelvis King Arthur som jag skrev om nedan. Här är det ingen stor händelse som skildras, inga hjältemod på något sätt utan mera om vår inre konflikt. Huvudpersonen är varken god eller ond, han blir varken god eller ond. Snarare skildrar filmen sorg, en rå och kall värld full av misär men aldrig utan en strimma av hopp och kärlek.

Filmens namn syftar till den metod bland fältsjukvårdare som sorterar in de skadade och koncentrerar sig på dem de kan hjälpa och "slösar" inte resurser på de som ändå kommer att dö. Jag tyckte, baserat på filmens titel, detta förklarades väldigt dåligt - knappt alls faktiskt. Men med så mycket annat i handlingen är detta explicit dåld men dess vikt kommer fram i karaktärernas handlingar och tankar. Även om filmen inte i sig självt utforskar de dilemman som ett sådant system innebär, märker vi att detta är något som huvudkaraktären får uppleva.

Detta är ett drama, som utspelar sig delvis i en krigsmiljö, och en skickligt gjord film med den beundransvärda kvaliten att den varken strävar för hårt fram, eller för lite, men landar däremellan och låter oss som publik söka förståelse i handlingen.

Trailer - Triage

King Arthur

En del filmer har svårt för sig, de sitter fast mellan olika viljor och idéer och kommer inte riktigt fram på någon punkt. En del handlar om en karaktärs utveckling med problem och lösning, en del handlar om ett händelseförlopp från början till slut och en del handlar om ett koncept. Man kan inte säga något annat än att King Arthur handlar om konceptet: människans frihet. Från första början till sista scenen handlar det om att varje människa är fri att välja sin egen väg och sin egen strid. Man kan säga att denna film lyckas väldigt bra med sitt tema då budskapet genomsyrar handlingen.

Dock slits jag mellan beundrarn och hopplöshet när jag ser den, beundran över hur de faktiskt lyckas få fram sin idé, hopplöshet över hur fullständigt malplacerat det känns. Jag vill först säga att jag gillar filmen, det är en av mina favoriter vad gäller äventyr och action, spänning och viuella effekter, en mycket bra film och felet kanske är att jag sett den för många gånger. Denna den senaste gången tänkte jag på allt som känns fel och historiskt tvivleaktigt:

Vi börjar med huvudkonceptet: Riddarna vi följer är från sarmatien, tvingade att käna Rom - det är det som är filmens huvudproblem. Javisst, det var vanligt att Rom inkopererade besegrade folk in i sin armé och lät dem strida i andra delar av riket. Jag tror dock inte att Lancelot var ett vanligt sarmatiskt namn! inte heller att de såg ut som britter eller talade med sådan diverserande dialekt. Alla i gruppen har olika dialekter då skådespelarna kommer från olika ställen. Detta känns väldigt märkligt då de var tagna från samma ställe och sedan växt upp på samma ställe, de borde prata och vara klädda på ungefär samma sätt... vilket de inte är. Hade idén varit att de kom direkt från sarmatien hade jag köpt det bättre, inte att de varit i 15 år på samma ställe.

Fienderna: Det intressanta med film är att den aldrig är objektiv, den spelar alltid på förutfattade meningar. I filmen är saxarna fienden, det är det folkslag som kom att invadera england och utgöra den stora befolkningen. I filmer kring medeltiden är oftast saxarna hjältarna då de hotas av normanderna. Romariket speglas också negativt i denna film, som en okänslig och förlegad maskin som fallit ihop på sig själv. Hjältarna är den högst primitiva urbefolkningen och huvudpersonerna och det blir i det stora hela en ganska märklig satsning. Det är märkligt att hjältarna utgörs av en grupp som kanske vann ett slag men som blev fullständigt marginaliserade i och med nästa krig, det är sällan filmer handlar om sådana kortlivade segrar.

Till råga på allt måste vi ifrågasätta själva temat i filmen. Alla verkar gå runt och ha sådana bekymmer över frihetskonceptet och beskyller varandra för att gå emot sina ideal. Återigen känns detta som en mordern tanke att detta skulle vara en konflikt, men det har jag svårt att tro. Det fanns inga som helst problem över dessa frågor vid den här tiden åt vare sig det ena eller andra hållet. Javisst, det fanns slavar, det fanns friherrar, det fanns tjänare osv men alla visste att skillnaden dem emellan, trots ekonomiskt skillnad, inte var så stor. Det var mycket vanligt att slavar frigavs, såldes, byttes, men också bestämde själva. Bara för att de tjänade någon annan betydde inte det att de var ständigt förtryckta. På samma sätt kunde en fri man eller kvinna lätt hamna i slaveri i och med ekonomiska förluster eller maktomflyttningar. Fri eller ofri var inte en abstrakt eller förhöjt ideal utan en väldigt praktisk verklighet. Jag tror inte att människorna på den tiden gick runt och funderade på det som filmens karaktärer, det klart att de hellre var fria än slavar, men det fanns inget problem bakom konceptet att de kämpade för någon annan.

Så i detta virvarr av motsägelsefulla saker strider Arthur och hans riddare och rider runt i en ogästvänlig miljö med saxare överallt. Det kanske är just därför att filmen egentligen inte går ihop som gör att ens hjärna slår av och köper allt ändå och vi blir engagerade i personerna och deras tankar, hur än orealistiska de må vara. Känner du för ett äventyr som är mer av en fantasy än historiskt dokument, fartfullt och vackert så är detta en mycket bra film.

En snabb analys av mitt eget inlägg: ja, jag har nog sett filmen en eller två gånger för mycket...


trailer

Cyrano de Bergerac

En ganska bra och rolig film om fäktaren Cyraon som hyser komplex över sin stora näsa. Han utmanar alla som nämner den, gärna med svärdet men främst med tungan. En sorglig kärlekshistoria. Baserad på en teaterpjäs, vilket märks med de långa monologerna som känns aningen malplacerade då och då, men dock så underhållande. Det är på många sätt mera snack än verkstad och mycket underhållande sådan.

Jag hade större förhoppningar vad gäller svärsfäktningen då jag lärde känna vad filmen handlar om och blev besviken då det bara är två egentliga fighter, varav den ena är mer komisk. Den bästa, enligt min mening, är också den kortaste men med bra visuella effekter så plus i kanten för den ändå.

Filmen är ett drama, se den inte för att du vill se fäktning, den är en komedi (jag tänker på en scen framförallt som jag skrattade åt, när Christian ska förföra Roxanne, så kul!), det är också en tragedi om människans natur. Det är först roligt när huvudkaraktärens komplex för sin sora näsa uppdagas och en del av skämten därom, men det blir mer och mer tragiskt när vi inser vilket självförakt och osäkerhet han hyser i sin karaktär av just den anledningen.

Sevärd!


näsan är ett ständigt återkommande tema

Heat

Vi tittade på Heat för ett tag sedan nu, det var ganska länge sedan jag såg den senast och det var ett kärt återseende.

Inte för att skådespeleriet är speciellt bra egentligen, jag tyckte det för ett par år sedan men nu när jag sett en del mer med de Niro ocl Pacino så känns deras karaktärer inte så orginella. Den betänksamma och proffisionella kriminella och den rastlösa polisen med familjeproblem. Har vi sett det förut? Ja det har vi... Däremot så passar just de Niro och Pacino i sina roller, de har spelat liknande karaktärer förrut men här glänser de verkligen till fullo. Jag tycker inte de utmanas skådespelarmässigt men det behövs inte för att göra en bra rollprestation, om ni förstår skillnaden.

Handlingen är inte heller speciellt orginell, ett gäng skurkar, saker går fel, pengar hägrar, kärlek är i luften, polisen tätt i hälarna, den stora stöten osv. Har vi sett der förut? Ja det har vi... Däremot så känns berättelsen genomtänkt, trovärdig och indragande. På samma sätt som med skådespeleriet så utmanas vi inte som tittare men snarare får se en bekant historie framföras på ett skickligt sätt. Jag tycker också om att till skillnad från många tjuv-och-polisfilmer som bara koncentrerar sig på ett brott så får vi här följa alla förberedelser, själva dådet och efterspelet utan att något stressas fram. Det är en ganska lång film och fokus ligger inte på action som det så lätt kan göra utan på dramat, karaktärernas motiv och känslor. Krävs detta i en sådan här film egentligen, är det brukligt med sådant djup? Nej... Det blir därför mer av ett drama.

Vad gäller action så markerar denna film en ståndpunkt inom filmvåldet. I alla dessa filmer ligger glorifieringen nära, vilket ibland känns konstigt, även så i denna film. Ska vi heja på skurkarna? Ska vi heja på polisen? Hur än deras handlingar framställs så finns det ett sådant brutalt berättande i actionsekvenserna i denna film att våldet får stå isär för sig själv. Den långa skjutscenen och flykten från banken som sätts igång när Val Kilmers karaktär tömmer ett magasin över bilen mot polisen och bryter spänningen som legat fram tills dess med det brutala ljudet saknar motstycke. Det är mycket våld i denna film och även om karaktärernas handlingar, såsom hämd eller rättfärdighet, är centrala teman så framställs, tycker jag, våldet utan någon glorifiering. Det är inga slow-motion effekter, inga som flyger när de träffas, utan bara det kalla skenet av mynningsflammor och det skarpa ljudet av elden.

Vad än man tycker om denna film så är min slutsats denna: Det är på ytan ingen orginell film MEN, det är de perfekta skådespelarna för de roller de spelar och det är en historia vi känner igen som berättas på ett utmärkt sätt. Den får ett högt betyg av mig.

trailer

Die Niberlung: Siegfried

Ibland förundras man över vad man kunde åstakomma förr i tiden och hur lite (och hur mycket) som har förändrats sedan dess. Jag såg på Fritz Langs Die Niberlung: Sigfreid, ca 2 timmar lång från början av 1920-talet. För er som inte känner till historien så... är det lite för mycket att beskriva här, kolla wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Nibelung

Det är i alla fall en gamal legend som var speciellt populär i tyskland innan kriget då den handlar om germaner osv. Jag tänkte titta på några filmer som behandlar gamla sagor som ni kommer att se och detta blir första inlägget.

Då detta är en stumfilm så får det visuella så mycket större plats och det fysiska skådespeleriet. Det känns dock inte fel på något sätt utan helt rätt i sammanhanget. Det blir dock lite sömningt efter ett tag då bakgrundsmusiken inte är speciellt upplyftande. Jag tror inte att de tänkte så mycket på musiken i denna film, till skillnad på Metropolis där det i alla fall är en scen som jag tror de tänkte extra mycket på musiken. Jag tycker att den blir ganska komisk =) Kan någon gissa vilken det är?

Men likt Metropolis så är denna film ändå visuellt imponerande, öppningscenen påminner om Conan: Barbaren där Sigfreid smider ett svärd.

Han ger sig sen ut på äventyr och dräper en drake. Enligt legenden Fafner som vi i Eskilstuna "borde" vara väl kunniga om... *suck. Imponerad av draken då jag har sett grymt sämre i modernare filmer.

Sigfreid drar sitt svärd och dräper draken

Sigfreid kommer sedan till staden Worms där han måste hjälpa kung Gunther att vinna Islands drottning Brynhilde, i gengäld får han gifta sig med Gunthers syster Krimhild.

Brynhilde

Krimhild

Men allt är inte frid och fröjd och jag ska inte avslöja alla detaljerna men Sigfreid blir dödad till slut och där tar denna film slut. Det är intressant hur Sigfreid är osårbar på kroppen förutom på ett ställe, vilket får oss att tänka på Akilles. Del två handlar om Krimhild och hennes vidare äventyr.

De politsika influenserna är dock alltid där vilket är skrämmande. Trollkarlen Albrecht har alla de karaktärsdrag som användes för att karakyrisera judar under den här tiden.  

Det får mig att fundera över propaganda i filmer då som nu.

Vid första anblicken handlar denna berättelse om äventyr och om manliga hjältar men vid lite djupare granskning så tycker jag att den handlar om mycket mer än så. Den handlar mycket om kvinnorna. Brynhilde är en stark krigare utan dess motstycke. Det är endast med Sigfreid hjälp som Gunther vinner henne men ändå ger hon sig inte. Ett av mina absoluta favoritstycken i all literatur handlar om hur Gunther vill dela sängen med Brynhilde på bröllopsnatten men hon buntar ihop honom och hänger upp honom på väggen. Det är hon som kräver Sigfreids död som hämnd och lurar Gunther.

Krimhild är egentligen den intressantaste karaktären. I början av dikten har hon en liten plats vilket växer till slutet, hon blir ägaren av Nibelungskatten och hela nästa film har henne som huvudkaraktär. Hon är en vacker varelse, Brynhildes motsatts på många sätt. Jag brukar tänka på henne när folk säger att kvinnan varit undangömd i litteraturen eller i historien

Jag ser fram emot att se nästa film, om ett tag...

G.I. Joe

Ibland kan en film sakna trovärdighet, fylld av klyschor så det rinner över men ändå vara underhållande. Detta är GI Joe i ett nötskal. Från första scenen, till den andra ända till slutet saknas intigritet eller orginalitet utan bara fullt ös framåt utan en tanke på från manusförfattaren om han borde stanna upp och fundera på om det hela faktiskt hänger ihop.

Några av favoriterna är kvinnornas tämligen opraktiska klädsel för att vara supermilitärer, namnen; där de flesta heter typ Hawk, Ripcord, Anna och sen Storm Shadow och Snake Eyes... Någon annan än jag som tänker hur kul det skulle vara när alla möttes för första gången och alla har en lapp på bröstet där det står och den svartklädda har en: Hi, my name is... Snake Eyes. En av de absoluta favoriterna är när skurkarna ska förstöra basen med att spränga packisen ovanför så den sjunker och allt exploderar. Jag tänker på den lilla detaljen att is inte sjunker.

Men allt blir till en axelryckning för vem bryr sig? Det är underhållning helt enkelt. Actionscenerna är helt okej och effekterna snygga så konceptet går hem. Men frågan kvarstår: är detta en bra film? Ska vi uppmuntra sådanthär? Tja, ibland är det härligt när skurkarna har konstiga masker, skumma vapen och en hämlig undevattensbas. Och det är härligt när hjältarna har konstiga rustningar, skumma vapen och en hämlig underjordisk bas. Vi lämnar det vi det.

trailer

Quantom of Solace

Desvärre verkar det som mina farhågor besannades om den här filmen. jag tror att om den varit 20-25 minuter längre hade det vart en bättre film. Nej, den var inte helt kass, inte ens dålig, den var helt okej. Men jämfört med första filmen där det var en bra balans mellan de lugna partierna och de fartfyllda tycker jag att det var för mycket action i denna. Det känns som om handligen stressades fram en aning och ibland var det svårt att hänga med. Men jag har bara sett den en gång också, det hjälper alltid att se en film flera gånger.

Men vad gäller actionscenerna så har jag inga klagomål, det känns som om samma omsorg som i den första filmen har lagts ner och jag såg inga synliga skydd någonstans. Jag är mycket nöjd på den punkten.

En annan sak som bör funderas på är introscenen och scenen när Bond flyr från operan, både dom har musikspår och ska vi säga mer konstnärlig klippning. Introscenen har jag större förståelse för då det helt enkelt är ett riktigt schysst intro men opera flykten har jag mer problem med. Varför? tänker jag. Vad var meningen med det? Det påverkar till att jag har svårare att förstå den här filmen.

Ändå en mycket bra och välproducerad film även om den (tycker jag) lider brist i berättandet. Jag vill defenitivt se den igen.

trailer 

intro biljakt

Snygg öppning av en film och en bra biljakt. Hade detta varit det enda klippet med den här stilen hade jag accepterat det lättare. Men varför operafighten börjar likadant förstår jag inte. Vad vill de säga med det? Jag har svårt att se det.

Casino Royale

Det var ett tag sedan jag såg den nya bond Daniel Craig, när den gick på bio faktiskt men har varit lite sugen därefter. Och nu hittade jag och L båda filmerna i en två för 99 krs hög, jag har inte sett quatom of solace heller så det blir nog den härnäst.

I alla fall, jag tyckte den var bra. Faktiskt väldigt bra, den tilltalar mig mycket. Craig ger ett mer fysiskt intryck, han är vältränad och slår sig fram mer än han använder tekniska prylar som hans föregångare. Det ger ett mer mänskligt intryck tycker jag och blir därför mer intressant. Jag tycker att det finns en trend nu in på 2000-talet om mer fysiskt agerande, snabbare klipp och smart berättande, jag är ett stor fan av Bourne serien (som kanske kommer att behandlas någon gång) och Craigs karakträr hakar på det tåget.

Jag tycker inte heller skurkarna är så enkelsåriga, vilken tidigare Bond-skurk har inte 1) försökt skapa vapen för att utpressa världen, 2) galen vetenskapsman som försöker ta över världen eller 3) super skurk som handlar med knark och försöker bli världens rikaste man. Le Ciffre i denna film har faktiskt väldigt lite gemensamt med tidigare skurkar, han har ingen privat armé med hantlangare och spenderar inte multum på ett hemligt gömställe med laser-kanoner. I delen av filmen vi får följa honom mest så försöker han bara vinna tillbaka pengar han har förlorat för att rädda sitt eget liv. Okej, han är ingen good guy men ingen "riktig" skurk heller.  

Så det är intressant.

Till det viktiga: Action! Nu när jag tittade på scenerna med lite andra ögon så gjorde jag bedömningen att de var riktigt bra. De har lagt ner mycket tid och pengar på actionscenerna och framför allt slagsmålsscenerna som följer konstens alla regler. Vi ser också att Daniel Craig utför mycket själv vilket ocskå är en bonus att se. Jag är inte ett fan av filmer där hjältens ansikte hela tiden skyms i de farliga stuntsen medan det är i fokus vid ett dåligt utfört slag (hur många gånger har vi inte sett det?) Så all heder till Craig på den punkten. Lite extra cred till producenterna som faktiskt lät honom göra det vilket inte är vanligt inom Hollywood. Jag tror att det beror på en punkt och det är Craigs fysikalitet, större muskler ger mer skydd vid stötar helt enkelt, och hans erfarenhet av actionfilmer tidigare. Kolla in bilden och klippet från trappfighten bara. En snygg fight där man ser ansiktet och till och med ryggskyddet mot slutet. Jag tror dock inte han gjorde allt då trappfall är något av det mest smärtsamma man kan göra inom stuntbranchen. Trust me, it hurts...

På det stora hela en mycket bra film som inte faller på någon punkt. Ovanligt lång dock men jag tror att den skulle vara mycket sämre om den bara varit 20 minuter kortare. Andra filmen är 1 timme och 40 minuter så jag har mina funderingar kring det, hoppas de löser det.   

Trailer
http://www.youtube.com/watch?v=fl5WHj0bZ2Q


Trappfighten
http://www.youtube.com/watch?v=EZLFfyzEUX8&feature=related

Vet man bara vad man ska titta på så syns det ganska tydligt. Men hellre en Craig med ryggskydd än ett dolt ansikte enligt mig.

Hot Fuzz

Helt klart en väldigt underhållande film, smart, snabb och med oslagbara skämt. En parodi på alla polisfilmer som tar sig själva på för stort allvar men fortfarande med en egen historia och brilliant anpassat. Trovärdig? Inte alls. Realistisk? Varför inte. Det är en bra kombination för en film.

Min rekomendation: Se den!

http://www.youtube.com/watch?v=rO9xhRrsy9A

Mitt första inlägg så det blir nog mer skrivet framöver.